Tack som fan

Kom en kille med cykel igår i min korridor.

-Ska du in här? (Sa jag hjärtligt vänligt och höll upp dörren)
-Nej jag ska upp till vinden. Men tack så mycket!
-Ah tack.

Jag är fan sämst i världen på att socialisera mig. Varsågod, ingen fara, för all del det är lugnt. Vad som helst. Vad som hade varit lite mer normalt, men.. TACK?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0