:(

Det var med tunga steg och ett sorgset hjärta som jag gick hem från stan idag. Kände mig ensammast i hela världen. Fick lämna in mina skor, pengarna tillbaka. Det var så att ögonen tårades så sorgligt det var. Brukar säg att det spelar inte så stor roll om man inte har ngn kille så länge man har ett par snygga skor som kompensation. Nu har jag ju varken eller.

Stod och speglade mig i ytterdörrsdörren blev lite chockad när sedan min "spegelbild" plötsligt öppnade dörren och sa hej. En ca två meter mörkhårig kille var det dessutom, måste ha slagit slint på riktigt nu..

Får bli till att sörjedricka ikv. Förstår inte riktigt vad David menar med att jag skulle vara en dramaqueen...

Pusshaj.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0